det är min lilla Sigge det. efter varje natt som han är inne (händer inte ofta) så står han o vrålar vid sängkanten på morgonen och vill att jag ska vakna. Han jamar inte lite försiktigt utan det är ett jättevröööl. Blir lika arg varje gång för att han ska väcka mig. När jag väl har vaknat till liv och öppnar ögonen så vem hoppar inte upp i sängen o lägger sig på rygg o kurrar järnet? Och till råge på allt, SOMNAR! Jo självklart lille Sigge.. ibland alltså..

Idag fick jag reda på att jag fick VG på min första enhet igen. Wii blir så himla glad. Önskar bara att jag snart är färdig. Jag är verkligen igen skolmänniska. Men hade varit skönt om man kunde säga att man klarat av en liten utbilding iaf :)

 - 24 nu hjärnan hänger inte riktigt med, lite läskigt faktiskt. Och i helgen har jag ätit både kyckling och flintastek. Dena ena gav dock väldigt dåliga reslutat i upp till en kvart. Men flintastek var så jädrans gött , med potatisgratäng så var det ren njutning.  Jag hoppas att jag kan äta mer nu.

Det har verkligen varit en pärs. Många gånger har jag gråtit i min ensamhet och ångrat och undrat varför jag utsatt mig för detta. Jag har inte varit mig själv och det har gjort mig förbryllad.

Många tror att det är en enkel match. det är väl ingenting?  Men jag har haft det svintufft. Mycket svårare än jag trodde.  Jag har varit så deppig och hlt apatisk i vissa lägen. Skulle råda andra som tänker på att ta den här utvägen att tänka sig noga noga för. Det är verkligen inte enkelt!

Men nu ser jag en strimma hopp i tunneln, kanske ett litet ljus tom. Vi får se. Jag tar det sakta. Jag kan inte säga att jag mår till 100 % bra. Men det tar sig. Hoppet är det sista som överger mig!